Gone

Igår somnade alltså min morfar in. Halv fem. Känns otroligt skönt att veta att han inte behövde lida och inte behövde ha ont utan han somnade in. Precis som han ville. Vet dock inte riktigt om jag förstått det än. Vi var uppe hos honom allihopa efteråt och han var så fin, dom hade tagit på honom skjorta och slips. Det var alltid så han var klädd när han var frisk. Alltid skjorta och slips. Han låg där så fridfullt. Men ändå. Den där jävla cancern.

Så idag har det gått lite upp och ner. Vilket kanske inte är så konstigt. Gick förhållandevis bra iaf. Bättre o jobba o va igång än sitta o grubbla... Nästa torsdag är det värsta. Begravningen. Usch, det syter jag verkligen för något enormt. Har bara vart på en begravning innan. Då var det mormors, för sju år sen. Det var nåt av det värsta jag nånsin vart med om. Usch.

Var uppe hos mamma o pappa en sväng efter jobbet. Kan inte bara sitta inne när det är sånt här väder. Skönt o komma upp till dom och sitta o prata lite.

Imorrn jobbar jag mellan 11-20... O samma sak på fredag... Hmmm... Aja, livet går vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback