Anna. Me, myself and I.

Nu har jag precis kommit hem från farmor. Hon är så mysig. Kläcker såna kommentarer så man skrattar så man får ont i magen. Hon är rolig farmor. Hon frågade om jag skulle träffa min fästman sen för jag var så stilig. Hahaha. Kanske bör tilläggas att hon är dement... Även om hon har det bra där hon bor kan jag inte rå för att tanken som slår mig är vad det är för liv? Dom går runt där, säger inte så mycket, gör inte så mycket. Visst, dom har lite aktiviteter såsom bingo och tidningsläsning men ändå... Jag tycker det är sorgligt hur ett liv kan förändras så...

Hur som helst. Håller på med att övertyga mig själv om att jag inte alls hellre är hemma och kolla på one tree hill och gossip girl, istället för att träna. Jag tycker egentligen att det är roligt att träna. För att inte tala om hur nöjd man känner sig efteråt. Nä, jag ska definitivt träna. Så tråkigt bara att gå själv... Alltid lättare och roligare om man får med sig nån! Men men...

Jag har kommit in i nån slags känslig period... I över en vecka nu så har jag kunnat börja gråta för ingenting. Folk som känner mig vet att jag har ganska lätt för att släppa fram mina känslor och gråta... Jag kollade på nåt på tv och grät i över en timme... Sen läste jag nåt i tidningen. Då började jag gråta för det. När jag kollade på IDOL i fredags fick jag gåshud och nästan tårar i ögonen på typ varannat uppträdande... Idag lyssnade jag på några av mina favoritlåtar. Då började jag också gråta... Det är liksom inga speciella anledningar... Ah, jag vet inte. Jävla lipsill... Hahah...

Nu ska jag kolla klart på Greys.

Hej hej!