Anna. Me, myself and I.

nu har jag vart en sväng på maxi. jag gillar maxi. fast idag gjorde jag inte det. jag vet inte vad det var. det kändes olustigt på nåt sätt. och det brukar det inte göra.

det framkallar så mycket känslor hos mig kvällar som den här. solen lyser fortfarande när klockan är sju och det är ljust ute. jag tycker det är helt underbart. jag mår bra då. men sen på två sekunder och med ev hjälp av nån tanke kan det vända och tårarna börjar rinna. aja. det är väl så livet är antar jag. men jag ser framåt och hoppas att solens strålar håller i sig. för det går inte att må dåligt då. det är så oerhört långt bort.